Nu känner man att det börjar närma sig allvaret. (Mar)Drömmen om älgen kommer tillbaka i mitt huvud där besvikelsen bli olidlig när en röst på jaktradion säger att -en stor är fälld på mossen…. Själv sitter jag 375 meter därifrån med en ekorre som enda vän.Nä, jag är inte bitter utan jag gläds med alla jägare som får fälla en älg (inte för jag vet hur det känns) men jag kan föreställa mig. Vad är väl en fälld älg mot den glädjen, gemenskapen och alla god jaktkamrater man umgås med under jakten? Det är inte utan man längtar till att sitta runt elden och vänta på att kock-PeO´s goda lunch skall serveras och där gliringarna och ironin haglar i alla riktningar. För varför skulle man annars ägna timmar åt att sitta i skogen, kanske frysa, i regn tom i snö om det inte var för något speciellt, kamratskap.
p.s
Mer läsvärt kommer det att bli på hemsidan inom kort för jag och Vapen-Anders skall göra lite saker tillsammans.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar